Ofta (dock,men inte alltid) så är det för min del att koppa av.
Slippa tänka på ting som stutar likt en stutsboll i sinnet.
Nog har man även tagit och lyssnat på ljudböcker för den delen.
Hm låt mig se vad man läst och lyssnat på sen man startade blogen då
Så först ut blir väl Jan Fridegård trilogi:
Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök
Nog minns man att man gjorde bokrecensioner om första delen .
Men jag behövde verkligen påminnas då man tog första boken Trägudars land, vad man tycker om boekn.
Så man plöjde böcker & ljudböcker igenom dessa tre under några veckor.
Handling då för den som inte läst (Obs skriver kort fattat)
"Boken handlar om trälen Holme , den mörka smeden.
Som även hövdningen på boplatsen tycks frukta, likt en del andra
Då vi kommer in i berättelse så sätt ett barn ut i skogen för att dö.
Det är barn av två trälar, trälen Holme och trälinnan Ausi.
Men Homle kan inte släppa tanken på det barn som är hans, så han ger sig ut i skogen för att rädda barnet.
Undertiden sörjer kvinna Ausi det barn som hon antar är dött.
Då Homle hämtar henne på boplatsen och tar Ausi till barnet så fyllt hon av lycket.
Och det är här upproret, kampen för denna familj börjar.
Ty Homle ser sig vara mer än en träl, och hans kamp mot de över trälar tar sin början.Även om det säkert är månad tid sen man läste/lyssnade ur dom så går man och funderar.
Men först måste han se till att den familj han har vid sin sida får mat och är skyddade.
Så under berättelsen gång om får vi följa trälarna , fråna tt just vara trälar vid en boplats till att fly.
Där de lever ett tag i skogarna, där de alla är i frihet.
Innan de beger sig mot staden. Där Homle försörjer sig som smed och familjen tyckes leva ett liv de inte haft förrut.
Men det finns många faror med förrymda trälar, speciellt då de spelar fira folk.
Samtidigt får man försvinna med de många utmaningar, äventyr som kommer på familjens väg i denna bok trilogi. "
Nog är man besviken av de svaga minne man hade om böcker , i alla fall första.
På det sättet är boken, berättelsen kvinnofientlig, synen på kvinnor känns gammal förlag.
Ena stunden känns det som tiden blir allt för utdragen och det är små ting som författaren fastnar på .
Som egentligen inte behövde för djupa sig i så mycket som det görs.
Handlingen, tiden ska utspela sig på vikingatiden. men på att sätt kände de forna gudarna, gudinnorna avlägset. Då de är mer anonyma och nämna ofta eller få gånger med namn.
Det är vad man först började tänka på. Sen kontra kristendomen och de synsätt en del har mot den nya tron och guden som kommer till nordisk land känns mer vänligare än vad historiker skrivit om.
Oavsett hur det kanske varit så känns det (japp går på min känsla) som kristendomen är mer tydlig, det är inte på nått vis anonymt. Då de asa och asynjor finns, fast de tycks vara mer osynliga i folket vardag. Just detta är nått man stör sig lite väl på
Nåja sen är det detta med kvinnosynen som , kvinna, tjej själv så är det nått man kanske fastnar på.
Männen har brinnande lustar , som allt för få gångar kan släckas, kvinnor får finans sig i att bli taga eller våldtagna.
Viss kan en del ge sig, gå frivillig , ha lust som en man men det känns mer att kvinnor i berättelse är kopplade.
Om de inte tillhör mer styrande klass rank.
Vem vet om det var så, det känns verkligen som just kvinnliga starka gestalter är bristfälliga i denna berättelse.
Huvudpersonen Homle är en som är butter,kontrollerande,
Sant att huvudkaraktären växer under trilogin , men jag ogillar/gilla denna.
Det finns nått man fängslas över men än tycker jag att denna person är för kall, butter av sig.
Så han känns inte som en karaktär som man fastnar för , vilket är tråkigt då Homle är huvudpersonen
Sen har vi hans följeslagare, maka Ausi
Det är ett offer i hela trilogin. Sant hon tycks ha ett livs äventyr med Homle då det går till klass resan de ger sig ut på under sina liv.
Men det är Ausi som jag tycker är ett offer, inte bara psykiskt misshandel, och övergrepp på så som fysiskt.
Det känns verkligen som denna kvinna inte har ett val. I början av berättelse kunde man se denna karaktär framför sig. Mer levande men med berättelsen gång så bleknar hon allt mer.
Inte förs i slutet av tredje boken Offerrök tycks Ausi skina upp mer och det är i slutet.
Undertiden tycks hon mer eller mindre gå i koppel, uppsikt av Homle .
Om hon inte är i träldom där hon blir ett byta för de män (som utmålar som sexuellt hungriga) omkring där de befinner sig.
Sexuell frihet förekommer nog bara för denna kvinnan del en kort stund under den så kallade nioårsblotet (vid Gamla Uppsala).
Men då utmålas mer Ausi för otrohet , då Homle tycks ha sina affärer, älskog i några gånger under berättelse gång.
Men han är ju man ,så det är okej. Vad man tolkar av böckerna...
Vem vet om det var så på den tiden
Men det som man stör sig som är att vardagen , livet på denna tid känns dyster .
Vissa delar kan kännas att berättelse kommer till liv, men det sjunker igen.
Homle och hans familj åker verkligen upp och ner på samhällsklasserna som Fridegård har som sin förankring hos.
Citerar Wikipedia om Jan Fridegård
Jag skulle mer säga att dessa böcker, trilogin:Trägudars land, Gryningsfolket ,Offerrök"Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det övernaturliga."
Homle upplever sig och kamp, än större fokus om vikingar tiden.
För det känns så fattig på ett sätt om just fantasin, berättande om denna tid.
Många karaktärer, personer i böckernas gång är ofta anonyma, som andra trälar (än Homle & Ausi)
Var det inte först i bok två man fick reda på deras barns namn och kön ?
Samma med fiender, som fd hövding fru som är ute efter Homle liv och familj.
Jan Fridegård är på ett sätt bra författare då han kan vara detaljerade på saker som smidesbruk, odling, hur en gård sköts,klasser och mycket annat.
Men berättelsen blir allt fattigt, livlös för min del.
Även om an är en bokläsare så förstår man rakt inte varför man var tvungen att läsa boken då man var ungdom. Speciellt då svensk läraren eller lärarna mer eller mindre hyllade trilogin som älskade klassiker .
Då man inte fick riktigt kritisera , prata negativt om boken.
Hur som helt har då Fridegård lyckat forma och skapa en motståndare, fiende till Homle
F.d hövdings frun (Önskar att hon hade ett namn, då sonen har ett ialla fall) som man tycks följa och se hur hon blir till den hon blir under böckernas gång.
Det är underligt hur man kan förstå (förstå inte gilla vad denna karaktärer gör eller vill göra) fastna mer för denna anonyma kvinna gestalt mer än för huvudpersonen.
Det pratar om att Fridegård var grov i språket, sexuella frispråkighet kanske mer på sin tid
Men vid en våldtäkt , där Ausi blir våldtagen, förnedrad så går det för min smak för djup i detaljer.
På ett sätt gör det denna kvinna stark att gå igenom förnedringen , men för mig är Ausi en person jag har mest empati för.
Hon går i genom så mycket och tycka aldrig bli fri.
Även då hon lever med sin make Homle så tycks hon ha en längtan till nått mer, nått hon aldrig tycks hitta.
Nog så är det så att Ausi tycks anpassa sig till det liv som hon har och allt som kommer mot henne .
Att hon förakta av andra tycks hon härda ut.
Men både make och dotter föraktar henne och de val hon gör så svider det till.
På ett sätt är hon ett offer , en alltid en träl utan att få ha större vilja och frihet. Men ändå stkar att kunna leva vidare det liv hon lever.
Jag skulle inte säga att Ausi är fri , rätt att göra större val , då Homle tycks styra henne , eller ha mer koppel på henne.
Men även om Ausi känns, naiv, vemodig så kan man förstå. då den kvinna inte fått vara fri, tänka på sin egen del.
Det är nog det som stör mig på böckerna.
Då Ausi försöker finna sig själv, sin tro om livet , om gudar, ,gud och så vidare
Men man får inte se henne blomma ut, leva livet.
Dottern Tora känns mer fattigare till personlighet än sin far Homle .
det känns verkligen inte som man lär känna henne och hon är där fast mer anonym.
Nog att i bok tre Offerrök så tycks man få en kanske glimt vem denna kan vara.
Men för min del är hon tråkig och tycks blicka nedsättande mot modern Asui .
Samtidigt Tora tycks hylla sin far till nån sort hjälte, super hjälte gestalt som ingen kan rå på.
Alltså det finns verkligen tillfällen att utveckla mer relationerna mellan denna familj .
Nog att det hände en del saker , äventyr, utmaningar i böckernas gång . Ibland önskar man att vissa saker kunde lugna ner sig, då det hände för mycket på en gång.
Men i en annan stund så tyckes det inte hände nått till större intresse under sidorna, kapitlens gång
För min del så kändes (som jag sa förrut) att böcker var en besvikelse.
Det är mycket man inte gillade och det känns också som många sidor, kapitel var för livlösa, torra för min smak.
Man önskar mycket mer
Men alla har olika smak och tankar.
Vem vet om nån annan fastnar mer för denna serie än jag.
Men en sak är säker , böckerna fick en att tänka efter och reflektera till i sinnet ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar